Igår efter kvällsvällingen och en hel banan beslöt sig lillgrodan att det var läge att dansa ner maten. Hon kröp till stereon och pekade uppmanande samtidigt som hon skrek däh-däääh-däh. Japp, det var uteslutet att ens försöka något annat än att spela den nuvarande dansplågan Grisevisan.
Jisses vad hon dansar loss till Emils sång och tjut. Hon blir helt till sig och får något vilt i blicken redan vid introt. Där ser man. Att ettåringar endast skulle gilla små marsipansöta trallvänliga sånger är härmed inte ett faktum. Grisevisan svänger ordentligt med ett skönt jazzigt arr. Slutligen hoppar hon på sina små korvben och klappar händerna i extas.
Jag och sambon kan då inget annat än att ryckas med i den galna euforin och efter någon minut står alla tre och rockar framför stereon med vevande armar.
