Hittar jag någonsin tillbaka till studiegnistan som lyste upp höstkvällarna för några år sedan? Har sakta men säkert börjat förstå att nu gäller andra premisser. Att bara bli klar inom rimlig tid. Det där jobbet jag drömde om … ser jag inte som så fantastiskt längre.
Nu vet jag inte längre vad jag vill.
Situationen har förändrats…
Fast det är nog jag…
Eller är det så att jag bara kände mig lite ensam idag där jag satt mitt bland alla programstudenter som fnissade och var sådär käckt seriösa som jag var med min grupp under mina programår. Det här med att vara fristående masterstudent passar mig dock utmärkt med tanke på att jag har en ettåring hemma. Flexibel och självgående är för mig ett måste dessa dagar.
Funderar på om det egentligen handlar om att jag flydde från mitt före detta arbete in i utbildningens tjusning. Från föräldraledigheten var det ingen flykt. Snarare ett måste, något att fullfölja.
?
Åh, det händer MASSOR när en liten kärlekstös dimper ner i ens famn. Alla ens gamla värderingar raderas och byts ut från ena dagen till en annan, sambon hänger inte med i svängarna, och drömyrket??? Ja vad är det?? Är det inte att vara mamma på heltid?? Egentligen. Allt annat bleknar i jämförelse. Det enda som betyder något är att man ska må bra, i första hand. Sen, om man orkar, då kanske man kan förverkliga sig själv. Idag skulle jag vara helnöjd med en 75% anställning på Ica typ. Things are changing!!
Kram
Du är så klok! Moderskapets påverkan på studierna är inte att förneka eller förakta.
Mamma på heltid, absolut (!) med en nanny vid sidan om
så att jag kan skriva min uppsats och dyka in i intressanta forskningsartiklar emellanåt, hmmm, ja du hör…splittrad är ordet.
Kram och tack för dina visa ord
Då kan jag vara nannyn ett tag
Gärna! Det låter toppen! kram