Oh dear

Imorse grät grodan när jag lämnade henne och sambon i arla morgonstund för promenad ner till institutionen. Det var kursintroduktion i den ena masterkursen jag ska läsa nu i höst. När jag steg ut genom porten mot gården hörde jag hur hon stortjöt genom det öppna köksfönstret.

Som tur var fick jag träffa henne vid lunchtid då jag och sambon gick till Solrosen för att käka vegetariskt. Lillan var glad i hågen och åt hädiskt sin lilla köttfärslasagne bland alla veggisar och veganer. Efter det var det dags för mig att återgå till läsesalen och jag skildes från dem utanför matstället. Lillan tittade förtvivlat på mig när jag hysteriskt vinkande gick åt motsatt håll. Sedan började hon gråta. Sambon skyndade runt hörnet men jag kunde höra henne yla.

Tårögd traskade jag genom ett soligt Haga och stegade med tungt hjärta in i läsesalen. Som tur var fann jag en massa spännande artiklar att läsa så jag satt bänkad ett bra tag inpå sena eftermiddagen. Följande satt jag och försökte förstå mig på under tiden grodan sov en tretimmarslur (enligt sambon):Detection of deception with fMRI: Are we there yet? och Playing Devil´s advocate.

Tror förresten att jag har tagit mig vatten över huvudet när det gäller att slutföra de gamla kurserna samt läsa två nya i höst. Känner av en ohanterlig stressilning längs ryggmärgen. Inte bra… Mina studiestrategier är inte vad de en gång var. Hoppas att jag får upp studietempot snart, för i den här takten kommer jag säkerligen bli olycklig rätt så snart.