Idag blev vi bjudna på lunch på Trädgår’n av svärföräldrarna. Sambon och en sovande groda väntade på mig utanför läsesalen och vi promenerade i sakta mak genom allén. Så lyxigt att lämna de krävande forskningsartiklarna en stund och hamna i en härligt avkopplande miljö med bordservering och trevligt upplagd mat. Mina lunchfikor hamnar inte ens i närheten av den upplevelsen.
Jag såg en liten bebis som påminde om grodan när hon var några månader gammal. Ställde några frågor till hennes föräldrars stora förtjusning. Plötsligt var jag inbjuden till en festival om några veckor. De kommer inte vara där eftersom pappan är forskare från en annan världsdel och de ska återvända hem efter ett och ett halvt år vid Göteborgs universitet. Älskar sådana möten som börjar som spontana tillfälligheter men som i långa loppet kan utvecklas till en livserfarenhet av stora mått.
Studierna … ja, jag överväldigas av dem. Två omtentor (varav en är extremt krävande) och två nya masterkurser i september. Samt en kollrig ettåring hemma. Vad har jag gett mig in på?
Men gud vad kul
Såna möten älskar jag också. Låter superkul.
Och så himla skönt att bli bjuden på lunch mitt i veckan, mitt i pluggandet. Jag kan ju lätt säga att jag beundrar dig, att plugga med småbarn är inte det lättaste. Speciellt inte det du läser. Och såna himla svåra kurser också. Nä fy alltså…
Hoppas dock luncmaten gav dig lite energi
Kram vännen!!
Hehe, jag är inte riktigt klar i knoppen. Skickade efter en mini-pc och gick och undrade varför den aldrig levererades. Efter en vecka insåg jag att transaktionen aldrig skett på kontot för att jag klantat till det… Jag menar … öh, hallå, bör jag verkligen studera (moahahaa).
Mmm lunchen va mumma.
kram